Tolvåriga Svetlana var på väg hem från skolan när en sjuttonårig pojke- en avlägsen släkting som ibland besökte familjen körde förbi och insisterade på att ge henne skjuts till skolan. Efter den dagen lade hennes mamma Nona märket till att hon ofta grät. Men det var inte förrän Svetlanas familj tog med henne till en doktor som de insåg att tolvåring hade blivit våldtagen.
”Det smärtar mig att hon inte kände att hon kunde komma till mig med en gång. Det är en tragedi för hela vår familj och det finns inget vi kan göra för få det ogjort”, säger Nona.
Svetlanas familj är romsk. Vid en våldtäkt är de oskrivna reglerna i byn att ingen annan romsk man gifter sig med en våldtagen flicka eller kvinna. Enligt traditionerna fick även Svetlana ge en detaljerad beskrivning av våldtäkten inför en grupp utvalda kvinnor i byn. Romani Criss kallas den egenutnämnda romska domstolen som i en situation som Svetlanas lyssnar på båda sidor för att sedan ta ett beslut. Det var först när hennes familj hotade med att gå till polisen som förövarens familj ens erkände hans skuld. Domstolen dömde honom till att antingen gifta sig med Svetlana eller att betala en summa pengar till hennes familj för att ha stulit hennes oskuld.
”Vi kunde inte acceptera pengarna. Min flicka är inte till salu. Inte heller kunde vi låta henne gifta sig vid tolv års ålder. Vad skulle det gör med hennes barndom? Hennes drömmar? Vad var chansen att ett sådant äktenskap skulle hålla? Vårt beslut överraskade byn, men vi visste att det hon behövde allra mest var för oss att stå vid hennes sida och låta hennes bo kvar med sin familj omringade av vår kärlek”, berättar Nona.
Svetlanas familj beslutade även att inte rapportera brottet till polisen då de inte ville åsamka henne ytterligare psykologisk stress. I motsats till många andra romska flickor fortsatte Svetlana att gå i skolan. Lärarna hjälpte henne i läkningsprocessen och uppmuntrade henne att fortsätta utbildningen.
”Vi står varandra mycket närmare idag än vad vi gjorde tidigare. I framtiden vill hon studera på universitetet och det kommer vi stödja. Jag vet att vi tog rätt beslut som vägrade gifta bort henne och hela hennes liv kommer därmed bli mycket bättre. Hon kommer studera, hon kommer skaffa sig ett arbete och framförallt kommer hon vara lycklig”, säger Nona.
Romska flickor i Moldavien spenderar vanligtvis mindre än fyra år i skolan, medan icke romska flickor går i elva år. Orsaken är oftast äktenskap i mycket låga åldrar, oplanerade graviditeter och tidigt barnavårdsansvar.
Statistik över romska kvinnors situation och utsatthet i Moldavien har tidigare varit näst intill obefintlig. För att fylla detta tomrum har UN Women, UNDP och den nationella myndigheten för statistik nyligen genomfört ”Statistisk profil av romska flickor och kvinnor”. Den insamlade statistiken och berättelserna som Svetlanas kommer att fungera som underlag för kommande politiska åtgärder.
”Våld mot kvinnor är ett stort problem i Moldavien, och ifall som Svetlanas blir det dubbelbestraffning: våldtäkt följt av påtvingat giftermål” säger Corneliu Eftodi, nationell programansvarig vid UN Women i Moldavien”.
UN Women arbetar med romska kvinnor för att hjälpa dem bearbeta och komma över deras erfarenheter av våld för att i sin tur kunna bli förebilder som i sin tur kan stötta andra kvinnor i sina samhällen.”
Med bidrag från UN Women kan olika organisationer från civilsamhället i Moldavien pröva nya tillvägagångssätt för att stoppa våld mot flickor och kvinnor. Det kan handla om allt ifrån att försöka lyfta fram kvinnliga förebilder, skipa rättvisa för barn som överlevt våld, jobba med unga män, poliser och religiösa ledare för att förhindra våld i hemmet.
UN Women stöttar även romska kvinnors politiska aktivism. Fram tills nyligen var de helt uteslutna från politisk representation, år 2015 valdes de två första romska kvinnorna in i stads fullmäktige.
Photo: UN Women Programme ‘Women in Politics’/Dorin Goian