Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle spela fotboll, eller ens prata, med syriska flickor.
Mer än en miljon syriska flyktingar befinner sig i dagsläget i Jordanien. Samhällsintegrationen går mycket långsamt, inte minst på grund av den utbredda misstron som råder mellan syrier och jordanier. UN Women arbetar intensivt med att bidra till ökad integration och har bland annat startat upp fotbollsläger där syriska och jordanska tonårsflickor får en naturlig mötesplats genom idrotten.
Rawan och Samah har massor av saker gemensamt. De är ungefär lika gamla och de bor i samma stad – Mafraq i norra Jordanien – bara en kort resa från den syrianska gränsen. De är båda engagerade mammor till döttrar som går i samma skola. Deras vardagssysslor, ansvar, nöjen och utmaningar liknar i stort varandras. Men det finns en avgörande skillnad mellan kvinnorna.
Rawan är född i Jordanien och hon har bott i Mafraq i hela sitt liv. Samah i sin tur är ursprungligen från Syrien och hon flyttade till Mafraq med sin familj efter att ha flytt kriget och förödelsen i hemlandet Syrien.
Varje morgon går Rawans dotter Lana till skolan tillsammans med sina jordanska klasskompisar. Samahs dotter Hanan går istället till skolan på eftermiddagen, tillsammans med andra syrier. Det skulle dröja mycket lång tid innan deras respektive vägar möttes. De allra flesta skolor i Jordanien har återinfört dubbla scheman för att kunna möta den ökade efterfrågan när det kommer till utbildning. Detta leder visserligen till att många fler barn får tillgång till skolgång, men också till att syriska och jordanska barn i stor utsträckning separeras från varandra.
I mars 2016 möttes Lana och Hanan på ett tredagars fotbollsläger som organiserats som en del av UN Womens projekt ”Empowering Girls and Building Social Cohesion through Sports and Physical Education”. De spelade fotboll i ett lag med blandade nationaliteter, lärde sig om våldsbefriad kommunikation, och utvecklade en vänskap sinsemellan. När lägret började lida mot sitt slut fick alla deltagare uppgiften att sätta ihop sina egna aktiviteter och grupper, och Hanan och Lana bad då om att få vara i samma grupp. Deras vänskap föddes på fotbollsplan och den växer nu dagligen trots att lägret är över.
Mer än en miljon syriska flyktingar befinner sig i dagsläget i Jordanien, där svårigheterna att integreras in i samhället är stora. Den utberedda misstron leder inte sällan till att den ena gruppen får ett dåligt rykte inom den andra, och vice versa. Dessutom utgör strukturella faktorer så som utsatthet och rättslig status också en utmaning. Det är därför hög tid att skapa möjligheter för social sammanhållning mellan jordanier och syrier.
UN Women har, med hjälp av det lokala utbildningsministeriet, Asian Football Development Project, och Jordanska Fotbollsförbundet, kunnat utbilda 25 lärare och tränare med fokus på fysisk hälsa, fotboll, våldsbefriad kommunikation och konflikthantering. Med hjälp av utbildningen kan lärarna och tränarna bidra till att skapa positiva relationer mellan alla studenter, oavsett vilken nationalitet de identifierar sig med. Mellan februari och mars 2016 organiserades tre fotbollsläger med sammanlagt 400 tonårsflickor från Mafraq, Ramtha och Irbid. Genom lägret fick de lära sig vad det innebär med ömsesidigt förtroende, samt hur de själva kan överkomma stereotypiska framställningar om andra människor och deras värderingar.
”Att det finns en förståelse för varandra är det första steget till ett mer rättvist och inkluderande samhälle”, säger Giuseppe Belsito, som representerar UN Women i Jordanien. ”UN Women stöttar alla initiativ som främjar dialog, förståelse och jämlikhet mellan olika grupperingar, vare sig det handlar om flyktingar och jordanier eller män och kvinnor. Inte minst när initiativen handlar om att använda sport, estetiska verksamheter och andra kreativa plattformar som tillägg till de ingripanden som enbart fokuserar på de allra mest akuta behoven så som arbete och samhälleliga tjänster.”
Både Rawan och Samah började så småningom följa med sina döttrar till möten och träningar. Efter ett tag började de prata med varandra och insåg då att deras likheter var så mycket större än skillnaderna. Sakta men säkert började misstron och de förutfattade meningarna att försvinna, till den grad att de idag är goda vänner. ”Vår stad ligger precis vid gränsen till Syrien. Det är närmre till Dara’a än till Amman… Vi är alla människor och vi kan inte låta skillnader och hat förstöra den relation vi kan ha till dem som varit våra grannar i flera hundra år”, säger Rawan.
”Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle spela fotboll, eller ens prata, med syriska flickor”, sa Maha, en av deltagarna inom samma projekt. Hon hade med sig starka fördomar när hon först kom till lägret. ”Lägret har gett mig en möjlighet att lära känna dem bättre, och jag har nu förstått att vi har massor av saker gemensamt.”
Utvald bild: UN Women/Christopher Herwig