Den 12-23 mars anordnades FNs 62:a kvinnokommission, Commission on the Status of Women (CSW) i New York. UN Women Sveriges verksamhetschef Petra Engberg samt vice ordförande i styrelsen, Elisabeth Löfgren var på plats. Huvudtemat för årets kommission var: Challenges and opportunities in achieving gender equality and the empowerment of rural women and girls.
UN Women Sverige deltog i flera spännande seminarier, bland annat om kvinnlig könsstympning och barnäktenskap som var ett genomgående tema eftersom det är sedvänjor som särskilt drabbar flickor och unga kvinnor på landsbygden. De senaste månadernas #metoo-kampanj löpte som en röd tråd, även om kampanjens styrka och effekt variera i olika delar av världen.
Kvinnokommissionen inleddes med ett officiellt öppnande i Generalförsamlingen. FNs generalsekreterare, Antonio Gutierrez, och UN Womens Executive Director, Phumzile Mlambo Ngcuka, höll inspirerande tal och Åsa Regnér fick ett varmt välkomnade till FN, som vice-chef för UN Women.
Könsstympning och barnäktenskap
Flera seminarier anordnades under CSW med fokus på barnäktenskap och kvinnlig könsstympning – dessa bägge sedvänjor förekommer på flera håll i världen men könsstympning är främst utbrett i flera afrikanska länder.
Regeringsrepresentanter från Malawi, Gambia, Etiopien, Uganda och Zambia gav långtgående löften om att de ska ha avskaffat bägge ”harmful practices”/sedvänjor inom några år. De redogjorde framför allt för det viktiga arbetet som görs ute i byarna och var tydliga med att det inte går att avskaffa om inte byhövdingar och kvinnor som utför könsstympning är involverade i arbetet.
Det räcker inte med federala lagar utan ”traditionella lagar” måste också ändras. Det är också viktigt att få med föräldrarna och männen så att de är delaktiga i beslutet att avskaffa könsstympning och när barnäktenskap ska annulleras så att flickorna inte hamnar i en fientlig miljö utan har stöd för att återgå till skolan.
Problemet med fistula, som är gigantisk bland unga flickor vars kroppar inte klarar av en förlossning, har tidigare varit undangömt och skambelagt men nu görs mycket för att ge dem vård, vilket innebär att deras livskvalitet höjs väsentligt. Tack vare utländskt stöd har tusentals flickor kunnat återvända till skolan och få hjälp med skolavgifter och högre studier.
Agenda 2030
UN Women har skrivit en omfattande rapport om 2030 Agendan ”Turning Promises into Action”. Trots att vissa framsteg har gjorts, har rapporten talande fakta om hur det ser ut med jämställdheten i världen:
- I 18 länder krävs mannens tillstånd för att få arbeta
- I 39 länder diskrimineras kvinnor när det gäller rätten till arv
- I 49 länder finns inga lagar som kriminaliserar våld i hemmet
- I 37 länder frias förövaren av våldtäkt om han är gift eller gifter sig med offret/våldtäktöverlevaren
- 1/5 av världens kvinnor har utsatts för sexuellt våld
Även om de 17 hållbara utvecklingsmålen (SDG) primärt är varje enskild nations uppgift att uppfylla och efterleva är det oerhört viktigt med internationella och regionala lösningar och påtryckningar.
Under kommissionens alla sidoevent, seminarier och möten deltog cirka 6 000 representanter från civilsamhället, ”gräsrotskvinnor” (och några män) från världens alla hörn.
Det gjordes många förväntade uttalanden och gavs många löften från regeringsrepresentanter. Det stod dock klart att det finns ett starkt engagemang på alla nivåer – från gräsrötter upp till ministernivå – när det gäller könsstympning och barnäktenskap. Kan dessa sedvänjor avskaffas är det ett enormt kliv framåt för alla de flickor och kvinnor som kan hoppas på ett mycket bättre liv.