FNs huvudkvarter i NY jobbar heltid, men på distans. Så även UN Women. Mina kollegor i hela världen och jag följer nu konsekvenserna av olika politiska, sociala och ekonomiska åtgärder mot Covid-19.
Vi ser att heltids familjeliv på kort varsel och små ytor, uteblivna inkomster, regeringars respons och fokus på äldres behov, skapar olika villkor för och förväntningar på kvinnor och män. Män har tex betydligt bättre privatekonomi än kvinnor i hela världen. Kvinnor jobbar dock nu i frontlinjen och upprätthåller samhällen i äldreomsorgen, på apotek och i livsmedelsaffärer globalt.
UN Women har sammanställt en checklista med prioriterade frågor till regeringar i Corona-tider;
⁃ Vi vet att under andra sjukdomskriser, tex Ebola och Zika, ökade våldet mot kvinnor. Risken för kvinnor som lever med våldsamma män ökar markant när jobb och skola flyttar hem och restriktioner om att gå ut införs. Finns det medvetenhet och strategier runt mäns våld mot kvinnor nu? Finns resurser och infrastruktur som telefonlinjer, socialjour och skyddade boenden?
⁃ När viktiga samhällsbeslut nu fattas som svar på krisen, kommer vissa av dem få stora effekter även på lång sikt. Ekonomiska resurser omfördelas blixtsnabbt. Är kvinnor med i budgetdiskussioner och beslutsfattande? Är kvinnliga politiker delaktiga? Konsulteras fackliga organisationer som organiserar många kvinnor, kvinnorörelsen och kvinnojoursföreträdare? Görs analyser av kvinnors rättigheter, vardag, villkor och behov?
⁃ När äldre isoleras, vem står för deras dagliga behov av mat och omsorg? Hur smittskyddas de, ofta döttrar och svärdöttrar, som gör det? Får de ersättning?
⁃ Majoriteten av äldre äldre i världen är kvinnor. Med lägre pensioner och sämre ekonomiska villkor än män. Vilka följder får det i Coronavirusets tid? Vet regeringar var de äldre finns, vilka ekonomiska förutsättningar de har?
⁃ Vad händer med äldre som inte har någon alls om de uppmanas att inte gå ut? Har äldre fått förutsättningar ta till sig information om Corona?
⁃ Fler män än kvinnor har sjukförsäkringar i länder där alla inte omfattas. Vet myndigheter tillräckligt om kvinnors situation? Hur kan oförsäkrade få vård och mediciner? Kommer de ens efterfråga det? Vem har ansvar för dem?
⁃ Män i hela världen har betydligt bättre privatekonomi än kvinnor. Därför är det stor risk just nu att kvinnor blir än mer ekonomiskt instängda och beroende av män – om så kallade ”cash transfers” och helikopterpengar delas ut, går de då till vuxna individer (alltså både kvinnor och män) och inte till ”hushåll”?
⁃ Om ekonomiska stödpaket presenteras, har kvinnors företagande och ekonomiska behov vägts in? Riktas de även till kvinnodominerade sektorer i kris? Kvinnor har oftare otrygga anställningar, tas hänsyn till det? Är biståndsaktörer tillräckligt medvetna i de fattigaste länderna?
⁃ När skolor går över till distansutbildning, kan man säkerställa att flickor inte förväntas sköta yngre syskon och äldre släktingar medan pojkar kan fortsätta studera?
⁃ De yrkesgrupper som nu arbetar väldigt hårt inte minst i vård och omsorg, har dom de förutsättningar och ersättning de borde ha?
⁃ Människor behöver mat. Kvinnor i jordbruk i fattiga länder äger sällan jord och har låg ersättning. Vad kan regeringar göra för att förbättra deras situation?
⁃ I länder med väpnade konflikter, vad händer med kvinnors rättigheter om utländska trupper drar sig ur med kort varsel?
⁃ Hur fungerar förlossnings- och mödravård? Finns skydd mot smitta för personal och kvinnor?
Det här är frågor som UN Women ställer till regeringar, kommuner och myndigheter i hela världen just nu.
Syftet är att stödja beslutsfattare att stärka kvinnors och flickors rättigheter. UN Women har därför också förslag och erfarenhet. Vår uppgift är också att visa på lösningar och stödja genomförande som vi vet fungerar – trots behov av snabba besked och korta beslutsprocesser. Vårt arbete fortsätter oavbrutet trots distansarbete och andra försvårande omständigheter.
Stöd UN Womens arbete – swisha din gåva 123 900 29 32
Listan på engelska finner du här.