Nyheter

Ordförande har ordet

Drömmar har sin egen dramaturgi. De kan förverkligas lite när och hur de vill.

Så blev det för mig den 2 april 2022 när jag valdes till ordförande för UN Women Sverige. När jag fick förtroendet och förmånen att leda en fenomenal styrelse och organisation som ska stärka och stötta världens flickor och kvinnor in i en jämställd framtid fri från våld och förtryck, fri från diskriminering och exkludering.

När jag som invandrarflicka växte upp i betongriket Rinkeby som den äldsta av tre döttrar till en ensamstående mamma som slet som städerska och förskolelärare drömde jag om att en dag få kämpa för flickors och kvinnors rättigheter. Våldet i hemmet jag erfor och ärrades av skulle jag sätta stopp för när jag blev större och starkare, tänkte jag. I Rinkebyskolan, som då på löpsedlar kallades Sveriges värsta skola, läste jag på samhällskunskapen om FN som jobbade för mänskliga rättigheter runtom i världen. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter blev min Bibel, mitt rättesnöre och vägvisare. Jag memorerade och rabblade ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”. Och jag ingick i alla människor. Jag som invandrarflicka, skilsmässobarn, arbetarklassunge och betongbarn i marginaliseringens och stigmatiseringens utmarker där inga drömmar frodades och förverkligades.
”Var realistisk. Stå med båda fötterna på jorden” manade samhällskunskapsvikarien när jag deklarerade att jag en dag skulle jobba som diplomat för FN. Han fick rätt. Och han fick fel. För även om det aldrig blev en diplomat av mig så har jag nu tack vare medlemmarna i UN Women Sverige fått äran att arbeta ideellt för det jag brinner för – att sätta människovärdet på mediekartan och jämställdheten på världskartan. Tillsammans med alla er som läser just detta. Alla er som är medlemmar, som sliter i lokalföreningar och i alla sammanhang lyfter vikten och värdet av flickors och kvinnors närvaro vid beslutsfattarnas bord, vid fredsförhandlingar. Alla ni som kämpar för att halva jordens befolkning ska slippa hållas tillbaka på grund av vårt kön. Alla ni som tar strid mot patriarkatets misogyna och misantropa praktiker som innefattar allt från psykiskt och fysiskt våld till könsstympningar och bröstbränningar och våld i hederns och skammens och berusningens och passionens namn och alla andra billiga bortförklaringar som nyttjas.

I vår närhet pågår en invasion. I vår närhet pågår ett krig som tvingar miljoner kvinnor och barn på flykt. Det väcker ett fantastiskt engagemang och solidaritet i vårt land. I vår närhet pågår flera krig. Från miljonprogrammens mödrar som förlorar sina barn i gatuvåldet och står ensamma i sin sorg till ockupationer och krig, kriser och konflikter som för många människor i Sverige är lika nära som Ukraina. För alla de som har familj och släktingar i Afghanistan, Bangladesh, Irak, Yemen, Libyen – listan kan göras väldigt lång men de geografiska avstånden sammanfaller inte alltid med de emotionella. För vissa av våra vänner och grannar är Syrien närmare än Gotland och Iran en större smärtpunkt än de skenande bensinpriserna.

Genom mitt arbete som journalist, programledare, författare, dramatiker och föreläsare men också som ambassadör för Kvinna till Kvinna har jag fått möta kvinnor i krig och konflikter. Från krigsskadade flickor i Gaza, till krigets våldtäktsoffer i Bosnien-Hercegovina till misshandlade feminister och HBTQI-aktivister i Georgien till munkavlade och misstänkliggjorda kvinno- och människorättskämpar från Mexiko till Mellanöstern. Deras mod är minst sagt inspirerande och imponerande. De är mina förebilder. Det är för dem jag och vi kämpar. Vi som lever i en gynnad del av världen. Vi som lever i en av världens mest jämställda länder som har privilegier miljoner kvinnor inte ens kan drömma om. Som att studera för att en dag få arbeta om än ideellt för FN. Men privilegier kommer med plikter. Det är vår plikt att hjälpa våra systrar. Det är vår plikt att lyfta de tystades röster. Och det är en ära att samlas, att kroka arm med kvinnor och män, som alla vill dra sitt strå till stacken. Det arbetet är jag hedrad att få leda. Och det är busenkelt att bli en del av förändringen och känna att just du och jag kan göra skillnad under vår korta vistelse här.
Här kommer trestegsraketen:

1. Bli månadsgivare, det är så viktigt!

2. Swisha minst en middagsnota för kvinnor på flykt till 900 29 32 och
bli också medlem i UN Women Sverige

3. Få ditt företag, organisation eller myndighet att stödja verksamheten.

När jag var programledare för Melodifestivalen i SVT fick jag lära mig att vi skulle dra i gång folkfesten med tre små ord som även passar vårt sammanhang och ändamål:

NU KÖR VI!

Ty många med mig vet att drömmar kan förverkligas. Det enda som krävs är ett uthålligt hjärta, en dedikerad hjärna och väldigt mycket svett innan vi kan skörda frukten av vårt arbete.

Eders,

Alexandra Pascalidou
Ordförande UN Women Sverige

Foto: ©Thron Ullberg