Igår, under öppnandet av FN:s generalförsamling i New York, uppmärksammades 30-årsjubileet av Pekingplattformen – den mest ambitiösa globala agendan för jämställdhet och kvinnors rättigheter. Talare från hela världen betonade både de historiska framsteg som gjorts och de allvarliga utmaningar som återstår. Inför uppmärksammandet av Pekingplattformen 30 år har ledare från över 100 länder gjort nära 200 åtaganden för jämställdhet till år 2030. Se mer om vad olika länder gjort för åtaganden här.
FN:s generalförsamlings ordförande Annalena Baerbock öppnade mötet med att påminna om den ikoniska formuleringen från Peking 1995: “Mänskliga rättigheter är kvinnors rättigheter och kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter – en gång för alla.” Hon underströk att inget land ännu har uppnått full jämställdhet: “Det finns inget land i världen där kvinnors rättigheter är helt jämlika med mäns. Det finns fortfarande alltför många platser där det till och med är en fråga om liv och död att tala om kvinnors rättigheter.”
Baerbock betonade även att kampen för jämställdhet också handlar om kroppslig integritet och självbestämmande: “Ingen manlig politiker, domare eller religiös ledare ska våga tala om för våra flickor vad de ska göra med sina kroppar, för de är människor, inte egendom. Det är vår kropp, vårt val.”
Hon riktade också blicken mot de ekonomiska konsekvenserna av brister på jämställdhet: “I den nuvarande takten kommer det att ta 123 år att uppnå ekonomisk jämställdhet. … Att stänga jämställdhetsgapet skulle öka global BNP med 7 miljarder dollar.” Baerbock avslutade med att påminna om jämställdhetens styrka: “Vi vet alla att när kvinnor sitter vid bordet presterar företag bättre, fredsavtal varar längre och regeringar levererar mer. Deras närvaro är makt.”
FN:s generalsekreterare António Guterres lyfte fram samma budskap: “För 30 år sedan samlades världen för att bekräfta att kvinnors och flickors rättigheter inte är separata, sekundära eller förhandlingsbara. De är mänskliga rättigheter.” Han varnade också för nya utmaningar i den digitala eran: “Artificiell intelligens omformar våra världar. Men omvandlingen sker i en industri som domineras av män, formad av partiska data och driven av algoritmer som ofta förstärker diskriminering. Vi måste säkerställa att teknik bidrar till jämställdhet och jämlikhet, inte till exkludering.” Han betonade också vikten av kvinnors inflytande: “Kvinnors deltagande i beslutsfattande är inte en gåva, det är en rättighet.”
UN Women:s verkställande direktör Sima Bahous framhöll de enorma framsteg som Pekingplattformen möjliggjort: “Idag är det mycket mer sannolikt att flickor avslutar skolan än vid någon annan tidpunkt i historien. Mödradödligheten har nästan halverats. Antalet kvinnliga parlamentsledamöter har mer än fördubblats. Och nästan alla länder har lagar för att få slut på våld mot kvinnor och flickor och bara under de senaste fem åren har nästan 100 diskriminerande lagar upphävts.”
Samtidigt varnade Bahous för att framstegen inte är tillräckliga och att de på alltför många platser går tillbaka. På den väg vi befinner oss nu kommer över 350 miljoner kvinnor och flickor fortfarande att leva i extrem fattigdom år 2030. Och idag lever över 600 miljoner kvinnor och flickor i närheten av dödliga konflikter, det högsta antalet som noterats sedan 1990-talet.”
Även Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard betonade behovet av fortsatt kamp för jämställdhet: “Trots viktiga framsteg är förändringstakten oacceptabelt långsam. På vissa platser går dessa framsteg till och med tillbaka. Vi får inte acceptera en ny normalitet där mödrar hade fler friheter än sina döttrar. Brist på jämställdhet är skadligt – i värsta fall kan det döda kvinnor och flickor.”
Hon underströk särskilt vikten av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter: “Varje individ har rätt att fatta informerade beslut om sin egen kropp och har rätt att bestämma över sin egen framtid. För att vara konkret innebär det att ha tillgång till preventivmedel och till säker och laglig abort samt att få den vård som behövs under graviditet och förlossning.”
Utrikesministern lyfte också fram hur samhällen gynnas av jämställdhet: “Att stärka kvinnor och flickor driver på ekonomisk tillväxt, främjar innovation och bygger mer välmående och motståndskraftiga samhällen.” Hon avslutade sitt tal med en tydlig försäkran: “Låt mig försäkra er: Sverige står fast för jämställdhet, lika rättigheter och för att stärka kvinnor och flickor.”
30 år efter att Pekingplattformen antogs står det klart att världen har kommit långt, men inte långt nog. Talarnas gemensamma budskap var tydligt: jämställdhet är en mänsklig rättighet – och ett löfte som ännu måste uppfyllas för alla kvinnor och flickor i världen.