Text: Eva Bonde
I en tid då hoten mot kvinnors och flickors rättigheter växer uppmärk sammas 30årsjubileet för ett av världens mest progressiva internationella dokument om jämställdhet.
I september 1995 ägde FN:s fjärde kvinnokonferens rum i Peking. Under konferensen antog 189 länder en global handlingsplan för jämställdhet, den så kallade Pekingplattformen. Dokumentet innehåller tolv prioriterade områden som anses avgörande för att uppnå jämställdhet, bland annat feminisering av fattigdom, våld mot kvinnor och ojämlikheter inom utbildning, ekonomi och hälsa. Det var dessutom ett av de första FN-dokumenten som satte flickors rättigheter i fokus.
Det var också under 1995 års kvinnokonferens som USA:s dåvarande första dam Hillary Clinton uttalade de minnesvärda orden: »Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter, mänskliga rättigheter är kvinnors rättigheter.» Men 30 år senare har motståndet mot jämställdhet ökat och kvinnors och flickors rättigheter hotas på flera håll.
Ulrika Grandin, generalsekreterare för den svenska kommittén för FN:s jämställdhetsorgan UN Women, oroar sig för dagens utveckling:
– Vi som jobbar inom kvinnoorganisationer kan se ett tydligt bakslag. Det handlar dels om auktoritära rörelser med antidemokratiska budskap där kvinnors och flickors rättigheter undermineras och de ofta ses som en del av en familj snarare än som egna individer, dels om att vi lever i en osäker tid och då förstärks de ojämlika villkor som råder.
Hon ser också hur utvecklingen i USA, där initiativ som fokuserar på mångfald, jämlikhet och inkludering nedmonteras i rasande fart, ger ringar på vattnet under FN:s årliga uppföljningar av Pekingplattformen. Där är det allt fler länder som inte vill använda ett jämställt språk. Som hellre fokuserar på kvinnors värdighet än deras rättigheter. Och som absolut inte vill ha sexualundervisning och sexuella rättigheter på agendan. Men hon ser det ändå som sin roll att se det hoppfulla och lyfter bland annat fram alla framsteg som skett sedan Pekingplattformen antogs: antalet länder som instiftat lagar mot våld mot kvinnor och flickor har ökat, fler flickor går i grundskolan, antalet barnäktenskap har minskat, könsstympning har minskat och det finns numera en heltäckande statistik över förekomsten av våldet mot kvinnor och flickor.
– Jag är särskilt hoppfull när vi jobbar med unga kvinnor globalt. Samtidigt som vi får in rapporter om att vissa unga är mer konservativa, särskilt unga män, så finns det en otrolig kraft hos ungdomen. Jag upplever att de pratar om dessa frågor på ett helt annat sätt än man gjorde när jag var ung och har en helt annan medvetenhet, säger Ulrika Grandin.
För henne är det en självklarhet att fortsätta arbeta enligt Pekingplattformen och sträva mot global jämställdhet.
– Om och om igen visar olika studier att när ett samhälle är mer jämställt så blir det bättre, både för män och kvinnor, säger Ulrika Grandin.