UN Womens speciella representant för Afghanistan, Susan Ferguson, briefar om effekterna på kvinnor och flickor av de senaste stridigheterna samt om den nya lagen som ökar klyftorna i rättvisa för kvinnor och flickor i Afghanistan.
För kvinnor och flickor i Afghanistan är år 2026 redan ett extremt svårt år. Med konflikten i Mellanöstern och pågående stridigheter med Pakistan står många inför ännu mer trauma och svårigheter.
Kabul drabbades av en flygattack av pakistanska militärstyrkor där en vårdinrättning för behandling av drogberoende personer drabbades, många dödades och skadades. UN Women ansluter sig till FN:s mission i Afghanistan, UNAMA, i att uttrycka djupa kondoleanser till familjerna till de som dödades. Enligt internationell rätt är attacker mot sjukhus och civila anläggningar naturligtvis strängt förbjudna.
I östra Afghanistan betalar kvinnor och barn ett högt pris för det fortsatta våldet. Många av de 289 civila som dödades eller skadades, före bombningen i Kabul, är kvinnor och barn, enligt UNAMA. Enligt bedömningar i fyra av de mest drabbade distrikten nära Pakistans gräns har minst 64 000 människor drabbats av den militära eskaleringen, drygt hälften av dem kvinnor och flickor. Detta inkluderar tusentals familjer som återigen har fördrivits efter att ha bott i sex månader i tillfälliga läger efter jordbävningen i augusti 2025, och bland dem finns kvinnor och flickor som redan hade återvänt från Iran eller Pakistan. Med andra ord, för många kvinnor är detta andra, eller till och med tredje, gången de har tvingats fly under det senaste året.
Kvinnor rapporterar att de fruktar våld eller utnyttjande under flykten och de har liten tillgång till grundläggande tjänster och försörjning. Inledande bedömningar från FN och partners visar att kvinnors mest akuta behov är tak över huvudet, sjukvård och rent vatten.
UN Women arbetar med partners för att säkerställa att kvinnors behov förstås och tillgodoses. Kvinnliga humanitära biståndsarbetare i frontlinjen är under enorm press och oroar sig för sin egen säkerhet samtidigt som de hjälper andra. UN Women upprepar UNAMA:s uppmaningar till ett omedelbart upphörande av fientligheterna för att förhindra ytterligare förlust av civila liv och för att alla parter ska uppfylla sina skyldigheter enligt internationell humanitär rätt.https://unwomen.adoveo.com/start/30/?location=hemsida
I västra Afghanistan förväntas en kraftig ökning av afghaner som återvänder från Iran under de kommande veckorna, inklusive kvinnor som reser ensamma eller med barn. Tillsammans med våra systerorganisationer, inklusive FN:s migrationsorganisation IOM, är UN Women beredd att bidra med fler kvinnliga humanitära biståndsarbetare vid gränsen för att hjälpa återvändande afghanska kvinnor med registrering och stödtjänster. För i Afghanistan finns det inget alternativ: Tjänster för kvinnor måste tillhandahållas av kvinnor, annars får kvinnor inte tjänsten.
UN Women mobiliserar resurser för att utöka direkt kontantstöd till kvinnoledda hushåll, tillhandahålla s.k. ”dignity kits” och stödja kvinnor i att starta små företag för försörjning. UN Women kommer fortsätta stödja s.k. ”safe spaces” för kvinnor vid gränsen och i samhällen där kvinnor på flykt befinner sig. Men vi behöver snarast mer finansiering för att möta dessa behov i detta kritiska ögonblick.
Utöver fördrivning är UN Women också oroade över de ekonomiska konsekvenserna av dessa konflikter. Kvinnor och flickor i Afghanistan har helt enkelt inte råd med ytterligare en ekonomisk kris. Mer än 10,7 miljoner kvinnor och flickor förväntades redan behöva humanitärt bistånd. Stigande priser, kopplade till konflikter i regionen, kommer att göra det ännu svårare för familjer – särskilt kvinnoledda hushåll – att ha råd med mat och andra förnödenheter.
Allt detta utspelar sig i ett land där kvinnor redan befinner sig i världens allvarligaste kvinnorättskris.
En ny reglering (dekret nr 12) avskaffar formellt kvinnors likhet inför lagen och godkänner våld mot kvinnor genom att tillåta straff – inklusive fysiskt våld – att verkställas av män i hemmet. Detta gör det också svårare för kvinnor att söka skydd eller rättvisa.
UN Women är djupt oroade över detta dekret och uppmanar de facto-myndigheterna att säkerställa att lagar och politik skyddar kvinnors och flickors rättigheter, i linje med Afghanistans internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.
I enlighet med temat för årets CSW – kvinnors tillgång till rättvisa – kan det konstateras att kvinnor i Afghanistan redan innan den nya lagen befann sig i en rättslig klyfta. Detta visar bl.a. en ny rapport från UNAMA och IOM, baserad på landsomfattande samråd. Endast 14% av kvinnorna uppgav att de hade tillgång till formell rättsskipning. UN Women fortsätter att kräva att förbudet mot att afghanska kvinnliga FN-anställda och personal har tillgång till FN:s lokaler ska upphävas.
Det är dock viktigt att vara tydlig med att UN Women stannar, oavsett vad, och levererar i Afghanistan.
Trots alla restriktioner för kvinnor och flickor och de nuvarande konflikterna fortsätter vi att hitta sätt att verka och stå vid deras sida som behöver stöd mest. Under 2025 kunde UN Women t.ex. ge livräddande tjänster till mer än 350 000 afghanska kvinnor och flickor och gav stöd till nästan 200 kvinnoorganisationer så att de kan fungera och erbjuda tjänster.
Men för att fortsätta behöver vi snarast mer stöd.
UN Women står för närvarande inför ett finansieringsunderskott på 50% för arbetet i Afghanistan under 2026. Och för den bredare insatsen i Afghanistan är underskotten ännu större. Målet för den humanitära behovs- och responsplanen från 2026 är att stödja 17,5 miljoner människor – inklusive mer än 5 miljoner kvinnor. För att göra detta behövs 1,7 miljarder USD, inklusive nästan 500 miljoner USD enbart för kvinnor. Om de nuvarande fientligheterna fortsätter kommer behoven bara att växa och detta kommer att påverka de resurser som krävs.
Slutligen, en av de största riskerna som afghanska kvinnor står inför är en normalisering av situationen. Risken är att världen vänjer sig vid de restriktioner som kvinnor möter i Afghanistan. När vi börjar acceptera detta som normalt slutar vi tro att det kan förändras och vi slutar se det. Så till det internationella samfundet vädjar UN Women: Kalla inte detta normalt.
Trots alla hinder och restriktioner fortsätter afghanska kvinnor och flickor att visa extraordinärt mod och beslutsamhet och det behöver vi också göra.
Förändring är fortfarande möjlig – men bara om världen fortsätter att stå vid sidan av afghanska kvinnor.