Kära kämpar och medlemmar,
Här sitter jag på en ödslig grekisk strand med en iskaffe och svalkar mig med jämna mellanrum i Egeiska havets kristallklara vatten. Min klarblå himmel förmörkas när jag läser att en man har våldtagit och dödat en kvinna på den turisttäta grannön. Förövarens etniska ursprung får stor uppmärksamhet. Indirekt handlar narrativet om att ”våra egna” inte kan begå sådana brutala brott. Vilket inte är sant. Våldtäkter, övergrepp och mord på kvinnor sker överallt i världen, även på de vackraste platserna under den härligaste säsongen och högtider som borde inbegripa firande och fest.
En sommar när jag var runt 20 bodde jag hos en väninna i Thessaloniki. Eleni som var slående vacker, var gift och hade en liten dotter. Jag hjälpte henne att ljuga för sin man. Vi sa att vi skulle handla grönsaker och utföra ärenden när vi i själva verket gick till ett café där vi umgicks med varandra och andra. Jag förstod varför vi ljög en kväll när hon plötsligt viskade: ”Ta ungen och gå in på rummet.” Väggarna vibrerade av hans vrål medan jag försökte distrahera flickan. Han skrek alla de värsta ord man kan kalla en kvinna medan min väninna bad honom dämpa sig för dotterns skull. Då började dunsarna. Saker gick sönder. Min väninna hulkade och på den tiden fanns inte ens mobiltelefoner. Den lilla flickan som jag höll krampaktigt i min famn sa: ”Det går snart över.”
När ytterdörren slogs igen skakade hela hemmet. Jag gick ut i vardagsrummet och såg min väninna blåslagen på golvet. Näsblodet rann ner i munnen och hon höll pekfingret över läpparna. Och jag gjorde som hon sa. Jag teg. Och jag drog. Jag stack för att det väckte för många minnen. Och jag tänker på Eleni än idag och allt jag kunde och borde ha gjort för att rädda henne. Hon som varken hade utbildning eller arbete eller pengar eller möjlighet att fly en våldsam man. Det jag kan göra idag är att påminna om allt det jag själv helst vill glömma, att lyfta frågan, att tillsammans med er försöka frigöra och stärka kvinnor världen över genom att erbjuda de utsatta stöd och skydd samt utbildning och ekonomiska möjligheter. Ingenting av detta kan jag eller du göra själva. Allt detta behöver vi samlas kring och kämpa för över alla gränser. Det är detta UN Women gör varje dag. UN Women arbetar för alla kvinnors och flickors mänskliga rättigheter och mot alla former av könsrelaterat våld över hela världen.
Nyligen kom årsrapporten från UN Womens särskilda fond mot våld mot kvinnor (UNTF). Den visar att våldet fortsatt är en starkt rotad global kris i alla kulturer och socioekonomiska grupper, grundat i patriarkala normer. Våldet har effekter för en av tre kvinnor i världen under deras livstid. Men det finns hopp! Kvinnorättsförsvarare och gräsrotsorganisationer är de som varje dag gör skillnad på marken. De är ofta de första att svara upp mot kränkningar av mänskliga rättigheter och mot våldet. De arbetar direkt med överlevare av våld med livsavgörande stöd och skydd. De är också drivande i förändringsarbete och i att utveckla praktiska metoder mot våldet, liksom i förebyggande arbetet för att motverka patriarkala normer.
Under 2022 har nära 50 miljoner människor nåtts av fondens stöd i över 70 länder, från Afghanistan och Sudan till El Salvador och Ukraina. Fonden har nu också utvecklat en online-plattform – SHINE – där kvinnorättsförsvarare och organisationer över hela världen kan lära av varandra, utbyta metoder och finna inspiration och styrka för arbetet framåt!
Därför tycker jag att du också ska stödja kampen och arbetet mot våldet och investera i jämställdhet genom att bli månadsgivare eller swisha en gåva till 900 29 32
Vill ni som företag ge en sommar gåva eller investera i hållbar jämställdhet genom att bli partner till UN Women Sverige läs mer och kontakta info@unwomen.se
Ha en underbar sommar!
Alexandra Pascalidou
Ordförande UN Women Sverige
