Bilden föreställer Gerd på plats i en av förhandlingssalarna i Peking 1995.
1995 antog 189 länder en global handlingsplan för jämställdhet under FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking, den så kallade Pekingplattformen. I år fyller denna plattform 30 år.
Gerd Johnsson-Latham har arbetat med kvinnors levnadsvillkor och rättigheter i ett globalt perspektiv under flera decennier och var starkt engagerad i arbetet som resulterade i Pekingplattformen. Hon har bakgrund på bland annat Utrikesdepartementets FN-enhet och har skrivit flera studier om hur brist på jämställdhet begränsar kvinnors ekonomiska utveckling och leder till ett omfattande våld mot kvinnor, en ohållbar social utveckling och en ohållbar miljömässig utveckling.
Gerd, som vi förstått arbetade du med svenska positioner inför och under Peking–konferensen 1995 när Pekingplattformen antogs?
Ja, det stämmer, jag jobbade då på en FN-enhet på UD som förberedde svenska positioner. Det var flera år av processande av Peking-dokumentet och stora konflikter kring bland annat frågor om sexuell och reproduktiv hälsa (SRHR), men även andra frågor. Flera möten i New York pågick under våren 1995. Under hela 90-talet anordnades flera stora konferenser om mänskliga rättigheter och befolkningsfrågor, vilket i högsta grad berör kvinnors rättigheter och låg till grund för Peking-konferensen 1995.
Vad är dina främsta lärdomar och insikter från den här föränderliga tiden?
Att motståndet mot jämställdhet är väldigt starkt, det kan man helt klart säga. Runt 1995 fanns många starka krafter för att förbättra kvinnors villkor, både från regeringar och civilsamhället. Men det var också runt 1995 som motståndarna vaknade till liv på riktigt allvar. De såg då att just dessa stora FN-konferenser var farliga plattformar, då de kunde förändra och påverka globala konventioner och öka trycket på lagstiftning. Framför allt arvsrätt var ett otroligt aktuellt ämne under den här tiden, det är ju en klassiker att plånboksfrågor styr. Lika rätt till arv för kvinnor och män fanns inte i många länder och är fortsatt en aktuell fråga, men den kommer ofta bort lite när så mycket fokus ligger på abort och kvinnors rätt till sin kropp.
Gerd i förhandlingslokalerna i Peking, fotad av Kerstin Sjeldrup på Jämställdhetsenheten.
Just nu ser vi en backlash för kvinnors och flickors rättigheter i världen. Hur skiljer det sig i de frågor som arbetades med då jämfört med det som står på agendan för jämställdhetsarbete idag?
Vi gjorde faktiskt en koll på det för knappt 10 år sedan, där vi kunde se att många länder har vidtagit nationella lagstiftningsåtgärder som har förbättrat rätten till utbildning, i viss mån rätten till arv, flickors rättigheter, straffbeläggande av olika former av våld och motverkande av straffrihet. Mycket arbete har skett vad gäller våld i väpnade konflikter där domstolar ställt krigsherrar inför rätta, inte bara för övergripande våld mot civila, utan även våldförande på kvinnor och våldtäkter i konflikter. Så jag skulle säga att på många håll har kvinnors rättigheter i flera viktiga avseenden förstärkts – åtminstone på pappret. Men kvinnor i fattigdom förblir ofta extremt utsatta, liksom kvinnor som undertrycks i religioners eller andra värdekonservativa ideologers namn. Vi ser också ökande hot i demokratiska länder. Organisationer och företag faller för påtryckningar om att stoppa arbete för mångfald och jämställdhet. Nu hotas till och med rätten till preventivmedel i USA. Det kan leda till en större backlash för jämställdheten som försämras kvinnors försörjning och oberoende.
Finns det något område inom jämställdhetsarbetet som du anser kräver extra resurser och fokus för nästa generation?
Jag skulle säga hålla koll på vad som försiggår i USA och stötta de positiva krafterna där. Förr behövde varken UN Women eller någon i västvärlden bry sig om att stötta USA på det sättet, men just nu är det aktuellt och behövs. De har till exempel nyligen tagit upp en gammal lag från 1800-talet som säger att preventivmedel inte får skickas med posten. Den lagen har aldrig annullerats och nu har Trumps kretsar i det så kallade Project 2025 dammat av den.
Gerd Johnsson-Latham
Varför anser du att är det viktigt att engagera sig i organisationer som UN Women Sverige?
Kvinnors rättigheter är en grundpelare för mänskliga rättigheter och respekten för rättsstaten, allas lika värde och demokrati. Om kvinnors rättigheter försummas är det väldigt mycket som fallerar i en rättsstat. Ett aktivt civilsamhälle är också väldigt viktigt för att på ett genomgripande och kraftfullt sätt driva på för kvinnors rättigheter – framför allt på den globala arenan, men också för att motverka det motstånd mot jämställdhet som vi ser växa fram i vårt eget land.