I år fyller den så kallade Pekingplattformen 30 år. Pekingplattformen är ett av de mest progressiva globala jämställdhetsdokumenten och antogs vid FN:s kvinnokonferens i Peking 1995.
Yasmine Djelloul har ett långt engagemang i det unga civilsamhället och är också styrelsemedlem i UN Women Sverige. Yamsine har bland annat varit Sveriges ungdomsrepresentant till FN samt styrelseledamot i Landsrådet för Sveriges barn- och ungdomsorganisationer (LSU). Hon har en kandidatexamen i nationalekonomi och statsvetenskap samt en master i hälsoekonomi och policy från Karolinska Institutet. Yasmine arbetar idag inom medtech-branschen, med ett särskilt intresse för hur teknik och innovation kan bidra till en mer jämlik och hållbar vård.
Pekingplattformen antogs för 30 år sedan – på vilket sätt tycker du att den fortfarande är relevant för unga idag?
Pekingplattformen är fortfarande ett av de mest ambitiösa globala åtagandena för jämställdhet och dess 12 centrala områden är tyvärr fortfarande högst aktuella. För unga fungerar plattformen som ett viktigt verktyg för att förstå och synliggöra strukturell brist på jämställdhet, från tillgång till utbildning och hälsa, till representation i beslutsfattande och skydd mot våld. Den är lika relevant i dag, särskilt i en tid då vi ser en oroväckande backlash mot jämställdhetsarbetet i flera delar av världen. Det påminner oss om att jämställdhet inte är något som kan tas för givet, utan ett arbete som måste drivas vidare av varje generation.
För unga handlar det inte bara om att försvara tidigare framsteg, utan också om att forma framtiden utifrån våra egna erfarenheter och visioner. Det handlar om rätten att leva fritt från våld, att få sin röst hörd och att kunna påverka samhället vi lever i. Pekingplattformen visar att kampen för jämställdhet är global, men att förändring alltid börjar lokalt, ofta med unga i spetsen.
Du har representerat unga i flera FN-sammanhang. Berätta kort om din resa dit inom jämställdhetsarbetet och vad har du har lärt dig om hur ungas röster tas emot i internationella forum?
Min resa började i det unga civilsamhället, från att vara ordförande i Bromma ungdomsråd till att bli Sveriges ungdomsrepresentant till FN. Jag nominerades av LSU, vilket gav mig möjligheten att genomföra nationella konsultationer med unga över hela landet, hålla anföranden i FN och agera rådgivare till svenska ministrar under bland annat FN:s kvinnokommission (CSW) och Generalförsamlingen.
Det jag har lärt mig är att ungas röster ofta hyllas i teorin, men sällan ges verkligt utrymme i praktiken. Det krävs ett medvetet och ihållande arbete för att säkerställa att ungas perspektiv inte bara hörs, utan faktiskt får påverka beslutsfattandet. Det är avgörande att ungas deltagande inte reduceras till symbolik. Vi är inte bara framtiden, vi är en del av samtiden, och vi måste få vara med och forma den värld vi lever i här och nu.
Vilka är de största utmaningarna som unga möter i sitt jämställdhetsarbete idag och hur kan UN Women Sverige vara en stärkande kraft för det unga civilsamhället?
En av de största utmaningarna unga möter i dag är det krympande demokratiska utrymmet, både globalt och i Sverige. Många unga upplever att deras engagemang ifrågasätts, att finansiering är kortsiktig eller otillgänglig och att det saknas strukturer för verkligt inflytande i beslutsprocesser. Dessutom möter unga aktivister ofta digitalt hat och hot, särskilt de som arbetar i gränslandet mellan jämställdhet, klimat och antirasism.
Samtidigt bär unga på en otrolig innovationskraft, driv och visioner för framtidens jämställdhetsarbete, men för att den kraften ska kunna kanaliseras fullt ut krävs stöd, resurser och utrymme. Här har UN Women Sverige en viktig roll att spela.
Genom att skapa inkluderande plattformar där unga inte bara får synas utan också ges verkligt inflytande och möjlighet att forma agendan, kan man bidra till att ungas röster blir en självklar del av jämställdhetsarbetet. Ensam är inte stark, det krävs gemenskap och allianser, och därför är det avgörande att stärka banden mellan unga och beslutsfattare, både nationellt och i multilaterala forum.
UN Women Sverige har dessutom en unik möjlighet att ge hopp, särskilt i tider av motgång , genom att synliggöra framgångar, lyfta positiva exempel och visa att förändring är möjlig. Det är först när unga ses som självklara aktörer i jämställdhetsarbetet som verklig förändring kan ske och UN Women Sverige kan vara med och möjliggöra just det.