DEBATT. Definitionen av menshälsa är ett tillstånd av fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaron av sjukdom eller svaghet i förhållande till menstruationscykeln.
Trots det är mens ofta förknippat med ohälsa, smärta och skam. På många håll i världen beror detta bland annat på föreställningen att mens är något farligt eller orent. Denna uppfattning kan leda till att flickor och kvinnor exkluderas från skolan, arbete och andra meningsfulla aktiviteter.
Att sakna tillräcklig kunskap om mens kan dessutom bidra till oro, skam och chock vid första mensen samt påverka unga personers förmåga att hantera sin mens.
Många flickor och kvinnor saknar tillgång till avgörande mänskliga rättigheter såsom rent vatten och toaletter. Konsekvensen blir att flickor kan tvingas stanna hemma när de har mens eftersom de inte kan byta mensskydd eller tvätta sig i skolan.
I urbana slumområden är det inte ovanligt att unga flickor letar efter använda mensskydd på soptippar för att sedan tvätta dem och använda dem själva.
Globalt sett saknar var tredje skola rent vatten och toaletter, och i låginkomstländer har inte ens hälften av skolorna tillgång till toaletter. Dessutom visar rapporter att 50–90 procent av alla flickor som går i skolan lider av smärta i samband med mens, vilket påverkar deras skolresultat och kan leda till ökad frånvaro.
500 miljoner kvinnor och flickor saknar dessutom tillgång till eller ekonomiska förutsättningar för säkra och hygieniska mensskydd. Detta är ett problem som existerar på många platser runtom i världen, inklusive Sverige. Men situationen är särskilt allvarlig i låginkomstländer.
Många tvingas i stället att använda vad som finns till hands, såsom trasor, toalettpapper, tidningspapper, gräs, aska, djurhudar, lera eller till och med torkat kobajs.
I urbana slumområden är det inte ovanligt att unga flickor letar efter använda mensskydd på soptippar för att sedan tvätta dem och använda dem själva.
Viktig hälsofråga
Bristande menshälsa får konsekvenser både för enskilda individer och för samhällen i stort. När kvinnor och flickor regelbundet tvingas vara frånvarande kan målen om ökad jämställdhet, minskad fattigdom och global hälsa inte uppnås.
Världshälsoorganisationen (WHO) har tydligt argumenterat för att menshälsa är en viktig hälsofråga, inte enbart en fråga om hygien. Vi organisationer och forskare som arbetar med olika frågor relaterade till mens uppmanar den svenska regeringen att betrakta menshälsa som en förutsättning för att uppnå andra rättigheter, såsom hälsa, jämlikhet och utbildning.
Fler insatser för att informera om menshälsa samt investeringar i vatten och toaletter på arbetsplatser och skolor runtom i världen skulle bland annat leda till:
Att fler flickor kan gå i skolan eller ägna sig åt andra meningsfulla aktiviteter även när de har mens.
Minskad fattigdom i världen genom att kvinnor inte tvingas vara frånvarande från sina arbeten när de har mens, utan kan fortsätta arbeta.
Ökad global hälsa, inte bara som en direkt konsekvens för de berörda kvinnorna, utan också genom att längre skolgång leder till minskad mödradödlighet, förbättrad folkhälsa, ökad användning av preventivmedel, förbättrad barnhälsa och fler vaccinerade barn.
Regeringen har meddelat att satsningar på jämställdhet och flickors och kvinnors rättigheter är prioriterade inom ramen för svenskt utvecklingssamarbete. Vad detta innebär i praktiken har det emellertid hittills varit relativt tyst om. Här finns en tydlig möjlighet för regeringen att göra konkreta insatser inom flera av sina prioriterade områden.
Av:
Anna Nilsdotter, generalsekreterare, Wateraid Sverige
Emy Lynch, ordförande, Mensen
Eva Åkerman, enskild forskare, Karolinska institutet
Jennifer Vidmo, generalsekreterare, Actionaid Sverige
Louise Berg, grundare, Next period
Louise Johansson, programansvarig, My period is awesome
Maria Persson, enskild forskare, Karolinska institutet
Mariann Eriksson, generalsekreterare, Plan international Sverige
Marie Klingberg Allvin, enskild forskare, Karolinska institutet
Sara Gabrielsson, PhD, lektor i hållbarhetsvetenskap, Lunds universitet
Sineva Ribeiro, förbundsordförande, Vårdförbundet
Veronica Magnusson, ordförande, fackförbundet Vision
Åsa Mörner, barnmorska och förbundsstyrelseledamot, Vårdförbundet
Ulrika Grandin, verksamhetschef, UN women Sverige