Nyheter

Vi måste hjälpa de könsstympade på riktigt

Närmare 40 000 kvinnor och flickor i Sverige har blivit könsstympade.

Den 6 februari är det FN:s internationella dag mot könsstympning.

Det är hög tid att gå från vackra ord om att barnkonventionen är lag i Sverige, till att faktiskt på riktigt hjälpa de könsstympade och förhindra att dessa övergrepp genomförs.

DEBATT. Vi har inte längre ett moraliskt ansvar, nu har vi skyldighet att att följa barnkonventionen och leva upp till mänskliga rättigheter.

Kvinnlig könsstympning innebär fysiska konsekvenser men även psykiska trauma.

I FNs Globala Mål handlar nummer 5 om jämställdhet mellan könen, och delmål 5.3 inkluderar en eliminering av bland annat kvinnlig könsstympning.

UN Women verkar bland annat för att stoppa våld mot kvinnor. Könsstympning är i högsta grad våld mot kvinnor och flickor, dessvärre utförs dessa övergrepp oftast av kvinnor på grund av historiks föråldrade sedvänjor. Vi har flera program som stöttar lokala initiativ och organisationer i de länder där övergreppen utförs. Lokalbefolkningen informeras och utbildas om de allvarliga följder och medicinska problem som kvinnlig könsstympning kan medföra.

Svårt att komma åt problemen

I Sverige har vi genomfört seminarier och studiecirklar där vi träffat på kvinnor från bland annat Somalia, de har påtalat vikten av kunskap och upplysning om könsstympning.

Det är både missförstånd, stigmatisering och att många inte vågar tala eller till och med uppmanas att hålla tyst som gör att det är svårt att komma åt problemen.

Många lider av livslånga komplikationer

Könsstympning av flickor är en sedvänja och genomförs för att kontrollera flickors och kvinnors kroppar och deras sexualitet.

Det finns föreställningar om att mäns och familjers heder är kopplad till flickor och kvinnors anseende och sexualitet.

Könsstympning av flickor och kvinnor förekommer både inom kristna och muslimska grupper i flera länder i Afrika, i vissa länder i Mellanöstern och i Asien. Det är oftast flickor i åldern 4–14 år som könsstympas, men även spädbarn.

Mer än 200 miljoner kvinnor och flickor är utsatta

Könsstympningen sker på olika sätt allt från att skära bort blygdläppar och hela klitoris till mindre ingrepp med orena verktyg som rakblad, knivar eller glasskärvor. Det är många som lider av livslånga komplikationer.

Mer än 200 miljoner flickor och kvinnor runtom i världen har utsatts för någon form av könsstympning. Över 40 miljoner av dessa är flickor under 15 år.

Könsstympning är ett brott enligt svensk lag och brott mot mänskliga rättigheter. Alla typer av könsstympning av flickor och kvinnor är förbjudna i Sverige sedan 1982. Men det bor många i Sverige som utsatts för detta övergrepp.

Det finns för lite kunskap om könsstympning av flickor och kvinnor inom svensk sjukvård.

Enligt Socialstyrelsen uppskattas att 38000 flickor och kvinnor i Sverige lever med konsekvenserna av könsstympning, av dessa är 7 000 flickor under 18 år.

Jämställdhetsmyndigheten har samordningsansvar för den nationella handlingsplanen mot könsstympning av flickor och kvinnor. Socialstyrelsens har tagit fram förslag inom områdena socialtjänst, elevhälsa samt hälso- och sjukvård och flera myndigheter och aktörer ska involveras för andra delar i planen.

Svensk sjukvård har för lite kunskaper

Civilsamhället tar ett stort ansvar för att stötta, hjälpa men också att synliggöra övergreppen för att komma bort från stigman.

En mängd aktörer gör i dag ett viktigt arbete både för att förebygga könsstympning och ge råd, vård och stöd till kvinnor och flickor som blivit utsatta.

Ideella organisationer, UN Women Sverige, religiösa samfund, AMEL-mottagningen på Södersjukhuset, Desert Flower Foundation Scandinavia, NCK:s kunskapspridning, länsstyrelsen i Östergötland, enskilda läkare och barnmorskor runtom i landet är goda exempel på att att det görs mycket och det är helt nödvändigt.

Men det behövs mer insatser. Det finns för lite kunskap om könsstympning av flickor och kvinnor inom svensk sjukvård. Många som utsatts har svårt för att prata om det. Om inte sjukvårdspersonal vet hur de ska närma sig frågan blir det omöjligt att få adekvat behandling och samtalsterapi.

Vi uppmanar till samling för att de många tusentals kvinnor och flickor som lever i vårt land får den vård och omsorg de såväl behöver.

Monica Green

Ordförande UN Women Sverige. 

Zena Fialdini

Ledamot i UN Women Sveriges styrelse