Inom länders nationella planer, policys, institutioner och budgetar omsätter
regeringar sina åtaganden gentemot kvinnor i konkreta steg mot jämställdhet.
Alltför ofta bortser de dock från åtgärder för att säkerställa att den offentliga sektorn
svarar på kvinnors behov och prioriteringar.
Tittar man på dessa dimensioner av styrning (nationella planer, policys, institutioner och budgetar)
ur ett jämställdhetsperspektiv kan man konstatera att de inte är könsneutrala, vilket är den konventionella uppfattningen.
Detta möjliggör en omfattande bedömning av skillnaderna mellan könen och gör att vi kan
identifiera åtgärder för att komma till bukt med problemen. Reformer för att främja jämställdhet
måste backas upp av tillräckliga resurser och finansiering, och de behöver systematiskt
övervakas för att se till att könsdiskrimineringen faktiskt minskar.
Foto: UN Women/Assane Gueye