Nyheter

Könsstympade måste få ett bättre stöd

Könsstympning medför flera risker och är ett allvarligt hälsoproblem, såväl fysiskt som psykiskt, skriver Monica Green.

När jag lyssnade på Dagnya från Somalia blev jag så tagen att jag var nära att svimma. Hon berättade om hur hon som 7-åring först trodde att hon skulle på en ”rolig” grej för att bli vuxen och att ”alla” gör det. Sedan skräcken när hon utsattes för övergreppet, att hon bands fast med benen brett isär, hur fruktansvärt ont rakbladet gjorde, hur mycket hon blödde samt smärtan efteråt. Dagnya är tyvärr bara en av 200 miljoner av världens flickor och kvinnor som har utsatts för könsstympning.

Denna fruktansvärda sedvänja är djupt rotad i många kulturer sedan tusentals år och förekommer i dag i ett 30-tal länder, i Asien, Mellanöstern, Afrika och Latinamerika.

Ingreppen görs oftast utan bedövning med smutsiga instrument som knivar, glasskärvor eller rakblad. Könsstympning medför flera risker och är ett allvarligt hälsoproblem, såväl fysiskt som psykiskt. Det kan leda till allvarliga blödningar, cystor, infektioner, infertilitet, kronisk smärta, liksom komplikationer vid förlossning och livslånga trauman. Detta måste vi tillsammans få stopp på.

Idag den 6 februari anordnar UN Women nationell kommitté Sverige ett seminarium om könsstympning i riksdagen. Intresset är stort hos barnmorskor, skolsköterskor, handläggare och personal som jobbar med barn, flickor och kvinnor som finns i riskzonen eller som redan har blivit könsstympade. Det finns många som jobbar med våld i nära relationer, sexuell hälsa och förebyggande mot könsstympning, men det finns ingen samordning.

Kvinnlig könsstympning reflekterar en djupt rotad ojämlikhet mellan könen och utgör en extrem form av diskriminering av flickor och kvinnor. Könsstympning ses ofta som ett nödvändigt ingrepp för att en flicka ska kunna bli en kvinna, ett uttryck för renhet och som en förutsättning för att hon ska kunna gifta sig.

I de nya globala målen, Agenda 2030, har FN:s medlemsstater kommit överens om att stoppa könsstympning, men för att klara det krävs handling. Att lagstifta mot kvinnlig könsstympning är viktigt, det har 41 länder gjort, men det räcker inte.

Nationella handlingsplaner tillämpas i allt fler länder, genom vilka regeringar stöder olika program och initiativ för att motarbeta kvinnlig könsstympning. Sådana program och initiativ omfattar allt från vård och behandling av utsatta kvinnor och flickor till rådgivning och utbildning – samt påverkansarbete för att få länder där könsstympning förekommer att upphöra med övergreppen.

Det borde finnas en nationell handlingsplan även i Sverige för arbetet att hantera de flickor och kvinnor som utsatts för detta övergrepp och kunskapen är minst sagt varierande runtom i landet.

Staten, kommunerna, civilsamhället och medier har alla viktiga roller i arbetet för avskaffandet av kvinnlig könsstympning. Upplysning och förebyggandearbete är viktigt och bör göras på fler håll i landet.

Tillsammans kan vi göra skillnad för Dagnya och hennes 200 miljoner medsystrar.

 

Monica Green

Ordförande UN Women nationell kommitté Sverige

publicerat på expressen.se 2017-02-06