Nyheter

Jämställdhet är en förutsättning för hållbar utveckling

Foto: UN Women/Ryan Brown

Kvinnorörelsen i öppet brev till statsminister Stefan Löfven:

Säkerställ kvinnors och flickors rättigheter i genomförandet av Agenda 2030

Under våren har regeringen mobiliserat för genomförandet av den nya hållbarhetsagendan, Agenda 2030. Bland agendans 17 mål finns ett separat mål (nummer 5) om att säkerställa kvinnors och flickors rättigheter. Målen är integrerade och odelbara och agendan bygger på förståelsen att jämställdhet inte kan separeras från övriga delar. På alla nivåer ska genomförandet genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv.

Säkerställandet av kvinnors och flickors rättigheter är en förutsättning för hållbar utveckling. Målen kommer aldrig att nås om inte mäns våld mot kvinnor och sexuell exploatering upphör, kvinnor och flickor ges ekonomisk självständighet, rätt till hälsa och sexualitet och full delaktighet i beslutsfattande.

Det är ingen nyhet för den feministiska regeringen. Genom FN:s Kvinnokonvention och de jämställdhetspolitiska målen har Sverige åtagit sig att göra kvinnors och flickors rättigheter till verklighet. Dessa åtaganden måste bli en integrerad del av arbetet med Agenda 2030. Ett viktigt steg i detta borde vara att utse jämställdhetsministern till ett av de statsråd som har särskilt ansvar för genomförandet av agendan och Socialdepartementet till ett av de ansvariga departementen.

Både i agendan och av regeringen framhävs civilsamhället som en förutsättning för hållbar utveckling. Det är därför olyckligt att kvinnorörelsen inte finns representerad i den delegation regeringen utsett att ta fram en handlingsplan för Agenda 2030. Kvinnorörelsen måste involveras i alla delar av arbetet – från utformandet av handlingsplanen till implementering. För säkerställa ett genomgående jämställdhetsperspektiv behövs särskild jämställdhetskompetens i delegationen.

Jämställdhet måste också säkras i det arbete som myndigheter och andra statliga aktörer har framför sig. Nyligen fick många myndigheter i uppdrag att kartlägga och redovisa hur deras verksamheter bidrar till att uppnå målen. I instruktionen nämns jämställdhet endast vid ett tillfälle och då i vaga ordalag: ”Myndigheten ska även i redovisningen beakta att det i agendan anges att ett jämställdhetsperspektiv ska integreras i genomförandet av agendan.” Om regeringen menar allvar med jämställdhet måste arbetet skärpas. Ett minimum är att statliga aktörer ges i uppdrag att redovisa hur de konkret kommer att ha ett jämställdhetsperspektiv i sitt arbete med agendan och de indikatorer som används för att mäta framstegen.

Vi i kvinnorörelsens CSW-nätverk medverkade i mars i år vid det internationella toppmötet för kvinnors rättigheter, CSW 60, där temat var just Agenda 2030. Intresset för det svenska jämställdhetsarbetet var stort från andra länder. Sverige har en feministisk regering med en feministisk utrikespolitik och betraktas internationellt som ett föredöme i jämställdhetsfrågor. Vi förutsätter att ministrar och regeringsrepresentanter kommer att lyfta kvinnors och flickors rättigheter i alla sammanhang som rör Agenda 2030, bland annat i den informella högnivågrupp där Stefan Löfven ingår och vid det högnivåforum som äger rum i New York i juli 2016.

Den feministiska regeringen pekar själva ut jämställdhetsintegrering som den viktigaste strategin för att nå jämställdhet. Nu måste de gå från ord till handling. Som representanter för kvinnorörelsen och civilsamhället kräver vi att allt arbete för att genomföra Agenda 2030 har ett genomgående jämställdhetsperspektiv. Ett viktigt steg är att säkerställa jämställdhetskompetens i delegationen genom att inkludera kvinnorörelsen i arbetet.

 

CSW-nätverket

Amineh Kakabaveh, ordförande, Varken hora eller kuvad

Clara Berglund, generalsekreterare, Sveriges Kvinnolobby

Emma Blomdahl, ordförande, Föreningen Tillsammans

Ewa Larsson, ordförande, Gröna kvinnor

Ianthe Holmberg, ordförande, Svenska kvinnors vänsterförbund

Ida Östensson, ordförande, stiftelsen Make Equal

Julia Grabe, ordförande, Tjejjouren Väst

Liinu Diaz Rämö, projektledare, Flickaplattformen

Louise Lindfors, ordförande, Fredrika Bremer Förbundet

Malin Flemström, projektledare, Hungerprojektet

Malin Nilsson, generalsekreterare, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF

Meri Helena Forsberg, ordförande, Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor, RIFFI

Monica Green, ordförande, UN Women nationell kommitté Sverige

Solveig Roth Johansson, ordförande, Swe Q, Sveriges Quinnoråd

Zandra Kanakaris, förbundsordförande, Unizon 

Zozan Inci, ordförande, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks